www.RadikalSystemkritik.se | Innehåll | Självbiografi > Del 1 > Del 2 > Del 3 > Del 4 > Del 5 > Del 6 Utan livsrum - Dödad av systemet Klämd och söndermald i en gråzon mellan trygghetssystemen, deformerad och driven i graven. Missförstådd och felbedömd av släkt och utomstående. Barn till denne förälder i medicinsk gråzon = En uppväxt i skuggan av välfärden. Två exempel på gråzoner, dvs. omöjliga livssituationer som människor kan försättas i pga. felkonstruerade socialförsäkringssystem. Min fars, och min egen. Jag tänker ta er med på en resa bakåt i tiden, till mitten av 60-talet, och sedan framåt till nutid, för att belysa hur den svenska modellen med arbetslinjen har fungerat, och i vilken grad vår välfärd har varit generell, i realiteten, dvs. kontrastera myt och verklighet. Våra inkomstrelaterade socialförsäkringssystem: (arbetslöshetskassa, samt sjukförsäkringen: sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning (f.d. sjukbidrag och förtidspension)) vid sidan av socialbidraget, förutsätter de facto följande tillstånd hos individen: Antingen frisk (=arbetsför) eller sjuk per medicinsk definition (=arbetsoförmögen)! Inte i diffusa gråzoner, som inte går att definiera och verifiera i strikta medicinska eller psykiatriska termer! Våra lagstiftare har alltså valt att relatera begreppet "arbetsoförmögen" till ett synnerligen snävt sjukdomsbegrepp, där man inte alls tar någon hänsyn till sådana begrepp som t.ex. social, psykosocial eller existentiell ohälsa. Detta är allvarligt med tanke på att även socialbidrag är villkorat på de flesta orter. Påståendet, att varje medborgare skulle vara garanterad en grundtrygghet på existensminimum är ingenting annat än en ren myt, en förbannad lögn. Denna myt tänker jag ta itu med, och förhoppningsvis punktera i denna artikel. Alltså: Kan man inte sälla sig till de friska, så måste man ha ett, i medicinska eller psykiatriska termer, verifierbart ohälsotillstånd,...annars är man illa ute,...och blir svårt klämd mellan regelverken! Människor mals helt enkelt sönder i systemet. Nu ska jag servera er en sann levnadshistoria, som ni kanske inte trodde kunde inträffa i det "trygga folkhemmet" Sverige: Klämd, söndermald, deformerad och slutligen driven i graven, vid 58 års ålder (år 1980),...som t.ex. min far! Frisk och stark utav helvete,... men kroniskt sömnlös pga. inre stress! Klämd mellan systemen! ...Vilket skapade ännu mer negativ stress!! Som påverkade hela familjen negativt, skapade en fundamental otrygghet och oro, och som under mycket lång tid byggdes in i mig, det socialt utsatta, men oerhört starka och osynliggjorda barnet. Styrka är en riskfaktor i stressammanhang! Sömnproblem var ingen sjukdom, och därmed ingen grund för sjukskrivning. Min fars livssituation i ett nötskal: Ingen inkomst alls, varken lön eller sjukpenning, under allt längre perioder, då han på grund av extremt svår sömnlöshet, inte alls orkade arbeta. Kronisk sömnlöshet utan sjukdomsbakgrund eller ens psykiska problem, innebär i de flesta fall att man inte ens har rätt till socialbidrag. Människor förslits såväl fysiskt som psykiskt, utan återhämtning via sömn! Under djupsömnen äger en läkeprocess rum, där hela organismen (celler, nervsystem, psyke m.m.) genomgår en reparation, immunförsvaret stärks och tillväxthormon bildas. Utan sömn bryts vi ner, ja rentav dör långsamt! Vi dör i förtid utan sömn! Man förvånas över att just sömnforskning alltid har haft låg prioritet i Sverige, något som i dag straffar sig rejält, i form av galopperande stressrelaterad ohälsa, där långvarig svår sömnbrist är den springande punkten. Vad händer inuti den som inte kan sova tillräckligt, eller inte alls? Ja, det vill man nog helst inte veta: Ämnesomsättningen rubbas, efter långvarig brist på sömn, vilket kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar, vilket min far dog av (Fast eg. klämde själva systemet ihjäl honom, om man ska vara petnoga), och diabetes, även om den mentala förslitningen är mest kännbar, med svårigheter att integrera ny kunskap med gammal (försämrad inlärningsförmåga helt enkelt), minnesrubbningar, svårighet att fokusera på en uppgift långa stunder under tidspress, koncentrationssvikt, lättväckt irritation och bristande förmåga till social interaktion, etc. Själva drömsömnen anses av sömnforskare vara viktig för inlärning och bearbetning. Sömnproblem är ett svårt psykosocialt funktionshinder, vilket var och en bör fatta, och borde ha begripit för 40 år sedan. Trots det uppenbara handikapp det utgör, har de drabbade tvingats såväl utbilda sig, som arbeta, på samma tuffa villkor som andra, icke drabbade, om de har bedömts vara friska per medicinsk definition! Precis som jag själv, stod min far på tröskeln till vuxenlivet, frisk och stark, optimistisk och livsbejakande, med gott självförtroende och stora ambitioner,...då han drabbades av detta gissel, ständiga sömnproblem, förslitning och,... fördomar! Just starka människor med stor livshunger, med ett känsligt och särpräglat själsliv, med ambitioner och begåvning, långt utöver det vanliga, med inre stress och viss rastlöshet,...och som känner sann arbets- och skaparglädje, drabbas i högre grad än dem som hela livet igenom, är helt nöjda och belåtna med medelmåttiga resultat i allt, dvs. dem som inte strävar, typ: "Bara jag får en lön så är jag nöjd, skit samma om arbetsresultatet blir halvtaskigt.” (Det är bland sådana bidragsfusket finns.) Livshungern och den inre kraften, liksom hindrar dessa särlingar att falla i sömn! Lagommentaliteten och det snäva normalitetsbegreppet, i den på 60- och 70-talen framväxande välfärdsstaten, dömde dessa särpräglade människor till att för evigt bli missförstådda. Det är sällan lyckat att försöka pressa fyrkantiga klossar genom runda hål. Men det gjorde man: Stöpa alla barn i samma form, sedan korrigera de vuxna individer, som i barndomen inte klarade av, eller lät sig bli stöpta i Lagomformen! Den svenska modellen med arbetslinjen, klämde den som var i en gråzon rejält! Och gör det än i dag. Vilket vår starka och livsbejakande familj bittert fick erfara. Min fars potential gick förlorad! Han var ett tekniskt snille med en del uppfinningar på gång, men dessa kunde inte förverkligas...Min far hade inget livsutrymme, nämligen…Inte min mor heller (även hon begåvad),…på grund av hans trängda situation, i en gråzon! Klämd mellan trygghetssystemen! = Alkoholintag för att få lite sömn, för att kunna arbeta ihop en lön, vilket ju (än i dag) krävs av frisk person, låt vara sömnlös! Den som är frisk, och inte arbetar, skall heller inte äta, enligt arbetslinjen! Resultat: Min far drevs in i alkoholism, på grund av en alldeles orimlig livssituation: Han var per definition, frisk och stark, och förväntades därmed kunna arbeta,...trots att han led av extremt svåra sömnproblem,…ibland total sömnlöshet...! Mellanölet, som kom 1965, då jag var fem år, visade sig kunna skänka honom lite sömn, så att han nödtorftigt kunde hanka sig fram, och arbeta i perioder, av högst varierande längd, som blev allt kortare, eftersom alkohol på längre sikt, är en usel och ytterst beroendeframkallande sömnmedicin, i likhet med andra sömnmedel! Små kvantiteter alkohol, i egenskap av sömnmedel, blir såsmåningom, enorma kvantiteter, i flertalet fall, om man tvingas intaga det varje kväll. Min far var helnykterist, och drack inte en droppe öl, under hela 25 års tid, fram till 1965! Nödgas man bruka alkohol som medicin, så blir man alkoholist ... Mental förslitning (utbrändhet), på grund av långvarig svår sömnbrist, har alltid funnits, men var fram till mitten av 1990-talet, ett okänt begrepp inom vården. Den som inte har kunnat återhämta sig med hjälp av sömnen, men varit frisk och stark, definitionsmässigt, har blivit svårt klämd i systemet, livet igenom! Min far drev sig till det yttersta, långt bortom det som mänskligt sett, är möjligt,...ända in i stress- och utmattningstillstånd, med alkoholism som följd,... (tro inte att han fick bli sjukskriven för det!),...blev hårt kritiserad och missförstådd, av dem som hade en god och pålitlig sömn,...blev av dessa beskylld för att "vända på dygnet" och sova på dagen, vilket han inte gjorde! Somliga tror sig veta allt om alla, utan att någonsin ha tagit reda på fakta,...utan att känna till orsakssammanhangen, utan att ha någon egen personlig erfarenhet eller kunskap om företeelser, som de gärna har förutfattade meningar om,...snappar villigt upp allehanda tyckanden och uttalanden från besserwissrar och "initierade" skvallerkärringar, lägger till, och drar ifrån, förvanskar, efter eget gottfinnande, och kanske medverkar till att en medmänniska drivs i graven! Det är så lätt att prata, men så svårt att leva! Att samtala är en konst som kräver ömsesidig respekt och förmåga att lyssna. Att prata om andra, att tala till någon, utan att ge denne möjlighet att svara, dvs. att totalt dominera "ett samtal", är ett respektlöst beteende, rotat i rädsla! Själv fick jag växa upp i ett laddat spänningsfält, och härdades i ett stålbad. Följden blev inbyggd stress, och en inbyggd sårbarhet beträffande sömnen... Det laddade spänningsfältet i vår familj uppstod mest på grund av att somliga i vår släkt inte tålde min fars politiska uppfattning och livsinställning, samt den inre styrka och oräddhet, som han visade prov på, och som fanns även hos mig själv och min mor, vilket vittnar om svaghet och rädsla hos dem själva! Dessa svagsinta individer drev in kilar mellan mina föräldrar, i den för mig alldeles uppenbara avsikten, att försöka bryta sönder vår familj, utan minsta tanke på, eller hänsyn till, att det fanns ett litet barn som tvingades växa upp i detta hårt laddade spänningsfält. Den fientliga avsikten var att härska genom att söndra! Över den starke härskar den gemene och (andligen) svage! (Boris Pasternak: Doktor Zjivago). De småskurna själarna, som ryser inför, och räds det avvikande, och får gåshud vid blotta anblicken av en stark och orädd människa som går sin egen väg, utan att snegla på vad omgivningen tycker,...har så bråttom att försöka kränka och tillintetgöra,...väl medvetna om att deras eget intellekt är lika slött som en döddansare! Denna insikt gav mig kraft,…att stolt gå framåt genom livet, rakryggad, utan att titta i backspegeln, något som vissa omständigheter senare i livet, dock tvingade mig till. Mitt i vardagens alla svårigheter, strävade mina föräldrar efter att medvetandegöra mig, så att jag så tidigt som möjligt skulle förstå orsakssammanhangen: varför min far började dricka, varför min far inte förmådde arbeta lika regelbundet som mina kamraters fäder, samt varför det uppstod söndring i mina föräldrars relation. Dessa tidiga insikter om orsak och verkan, kan möjligen ha bidragit till att jag lyckades undvika att utveckla psykiska problem, att jag förblev psykiskt stark och frisk. Det påstås ofta att barn till missbrukare känner skuld och skam, men så var inte fallet för mig. Tvärtom var jag stolt över båda mina föräldrar, och jag insåg att jag själv inte hade någon som helst skuld till sakernas tillstånd. Barn får växa upp i skuggan av välfärdsstaten, under ekonomisk stress och otrygghet, bara för att en förälder råkat hamna i en gråzon (= inkomstbortfall utan kompensation från de inkomstrelaterade, påstått generella (Lögn upphöjt till kubik!) sociala trygghetssystemen!). Arbetslinjen och inkomstbortfallsprincipen är heliga kor som ej får slaktas, i den svenska modellen. Räddhågset tassar alla kända debattörer och proffstyckare inför det arroganta och maktfullkomliga betongpartiet SAP. I vårt välfärds (?) samhälle finns (och har alltid funnits) många klämda styvbarn! Gråzoner som ingen vågar lyfta upp till debatt! Vänsterns position här, ... är oklar, men sveket är uppenbart... Här utmanar jag hela den svenska vänstern, från SAP (i symbios med LO) ända ut till extremvänstern (Kommunistiska Partiet m.fl.): Har man rätt att villkora människans existens, genom att säga: Den som inte arbetar skall inte heller äta, (såvida sjukdom inte föreligger)? Med tanke på vad jag har berättat ovan. Min mor var (och är) en mycket stark kvinna, som blev hårt klämd i en tuff livssituation, under min uppväxt. För att min far blev klämd i systemet! Tack vare henne åt vi oss mätta. Min far var dock alltid noga med att inte ta av matpengarna. Hans drickande var kontrollerat, inte något hejdlöst råsupande, men dock en stressfaktor. I det framväxande folkhemmet skulle varken kelgrisar eller styvbarn finnas. Vart tog den visionen vägen? De stora fyrkantiga välfärdssystemen, som klämmer människor och deformerar livet, skapar vanmakt och frustration, kan i mycket hög grad ha bidragit till de höga ohälsotalen. Vår sociala ingenjörskonst förbisåg tyvärr helt förekomsten av gråzoner, vid välfärdsbygget, vilket fick som tragisk konsekvens, att udda individer med inbyggda sårbarheter och avvikande psykisk läggning, som har svårt att klara av en hårt strukturerad och stressig tillvaro, att leva efter klocktid, men som per definition, är friska, ... blev (och blir alltjämt) svårt klämda och söndermalda... styvbarn! I trygghetssystemen. Definitionen på välfärd borde vara: Att färdas väl från vaggan till graven,...utan att bli klämd på vägen, av idiotiska regelverk i stora rigida system. Att få behålla sin värdighet. När man skanderar: "Arbete åt alla!" måste man samtidigt inse nödvändigheten av att förändra arbetslivet, på så sätt att individuella avpassningar till funktionshinder blir möjliga överlag, exempelvis schemamässiga avpassningar och eliminerande av vissa stressfaktorer, vilket lär bli svårt, samt ge större möjlighet till utbildning i lugnare tempo för dem som lider av psykisk eller stressrelaterad ohälsa. I dag är ju själva finansieringen av högre studier en svårighet för många med nedsatt förmåga (ork). Just studier i lugn takt kan vara en utmärkt form av rehabilitering, för just dem som orkar oregelbundet. Mona Nilsson, Fritänkare och systemkritiker, med blytung erfarenhetsbaserad kunskap. Länkar Kontakta mig gärna om Du har frågor eller synpunkter beträffande innehållet i mina texter, via kontaktformulär. OBS! Nedanstående Menu fungerar bara om du har javascript aktiverat i din webbläsare! Annars gå tillbaka till: Huvudsidan: Beskrivning av sajten, Alla länkar samt Kontaktinformation Eller till: Alternativ Länkmenu Antal besökare totalt: denna månad: denna vecka: idag: online: Uppdaterad: 2009-07-24 | Ansvarig utgivare och webmaster: Mona Nilsson, kattägd 59:a | Snälla! Kontakta mig vid tekniska problem med sidan. © 2005 - in i Evigheten / Harmageddon | www.radikalsystemkritik.se | För upphovsrätten gäller: . Läs viktig information noggrant!